Smart

Idag gjorde vi det Smartisen klarade slutprovet till räddningshund !!!!!

Info om dagen finns HÄR

Så sjukt glad idag så ni anar inte Smart fick plättar och korv till middag för han är så BÄST!!!

Bara en liten (en vecka) RHFU, RäddningsHundsFörarUtbildning, kvar i augusti så är vi helt klara

Från lördag till söndag har Smart och jag varit på nattövning i Rosersberg, som vanligt är jag usel på att blogga så vill man veta mer kan man läsa lite hos Marianne HÄR 

Vi gjorde det!!

Trots graviditet, förlossning väldigt tidigt, liten liten bebis och massor massor med annat så klarade vi provet idag!

Smart var duktig men inte riktigt som vanligt, markeringarna var sega och inte alls särskilt bra. Vet inte vad som var galet men många hundar hade väldiga problem... Vi fick iaf kryss på rätt ställen i protokollet och klarade det. Så nu bara att kämpa vidare inför slutprovet!

Hade världens stöd idag!! Husse var med som superfigge och hjälpte till massor under dagen - TACK -LÖV U!
På plats var också Max fantastiska Mormor och hon körde barnvagn och passade så bra så flera undrade om vi gett barnet sprit för att få honom så snäll
Kan ju bero lite på att han varit med på hundträning sedan han var 3 veckor  men mest var det tack vare en supermormor!
Massor med kramar till världens bästa barnvakt och mormor - utan dig hade det inte gått!!!

Har försökt göra julkort med mina små bebisar... Den bruna sköter sig som vanligt exemplariskt men tomten var antingen väldigt trött eller väldigt arg

Det blev en liten lillebror till Smart lite tidigare än beräknat J

Mitt blodtryck har ju spökat under några veckor så jag har gått på täta kontroller hos MVC och när även äggvitan drog iväg skickade barnmorskan mig till Danderyd. Fick träffa läkare där som pratade havandeskapsförgiftning men att det inte var någon fara utan bara att vila vidare. Fick tid för återbesök 17/9. Mötte upp med Aron på Danderyd för kontrollen och det visade sig att värden var ännu sämre… de ville lägga in mig för observation och jag försökte allt för att få åka hem. Ville ju hem till Smart men icke bara att slå sig till ro i ett spartanskt sjukhusrum på avd 12 på Danderyd, dock lyxrum för det var familjerum så Aron stannade med mig. Vi var ju så säkra på att få åka hem nästa dag men värdena blev ännu sämre så de ville göra ett ultraljud, jag var fortfarande säker på att vi skulle få åka hem senast lördag så vi kunde ta oss till Löa för att fira Arons pappa som fyllde 70…

Riktigt så blev det inte. Ultraljudet visade att lillen i magen inte växte som han skulle så jag fick snabbt en spruta kortison för att påskynda lillens mognad av lungorna, under natten kom en sköterska in och gav mig en till. Jag var fortfarande helt säker på att allt detta bara var överdrivet pet från läkarna och att vi skulle få åka hem dagen efter, jag mådde ju så bra! På lördagsmorgonen visade värdena att jag mådde riktigt dåligt (kände fortfarande inte av någonting) och under förmiddagen fick vi träffa läkare från Neonatalen som berättade lite om vad det kan innebära att föda barn förtidigt och hamna på den avdelningen. Allt kändes helt overkligt och jag kunde inte riktigt ta till mig allt. Väldigt snart efter detta kom en annan läkare och sa att varken jag eller barnet mår bra av att han ligger kvar i magen. Fick frågan ”När åt du senast?” ”Bra då kör vi 6 tim efter det”

Va? Barn nu? Men vi har ju inte ens gått föräldrakurserna. Frågorna var många och jag var så otroligt glad att Aron fanns vid min sida helatiden, tror jag hade brutit ihop annars, nu höll vi oss båda starka och försökte förstå vad som hände. Kom en narkosläkare och förklarade hur snittet skulle gå till och hur min bedövning skulle vara. Jag skulle iaf få vara vaken under snittet vilket kändes skönt ville ju inte alls snittas utan föda på ”riktigt” men det alternativet fanns inte just nu…

När jag var klar för operation och rullades ner till förlossningen kände jag lite lite panik men den försvann så fort jag kom in i förlossningssalen – vilka underbara människor som tog hand om mig. Operationen kändes hur cool som helst och när en liten bebis for förbi mitt huvud kände jag mig otroligt lugn, när sedan det lilla skriket kom var jag världens lyckligaste – kan man skrika så så kan man klara mycket J Fick det lilla lilla knytet till mig en stund och vi fick vara en liten familj i några minuter innan pappa Aron fick följa med bebisen till neonatalen och jag blev lagad igen och nerkörd till uppvaket. Om operationen var fantastisk så var uppvaket dess raka motsats… vilka jävla idioter som jobbade där!! Där låg jag förlamad i hela underkroppen med min man och mitt barn någon helt annan stans och jag visste inte ens om barnet var ok och ingen pratade med mig! Snacka panik jag ville bara resa mig och gå men det var lite svårt när kroppen inte gick att röra. Hade fått höra under operationen att jag skulle få komma till bebisen så fort jag kunde röra benen så jag hade börjar röra på tår och fötter redan när jag låg kvar på operationsbordet J och det gick inte långsammare att få igång benen där på det galna uppvaket. Tillslut lyckades jag få kontakt med en vettig sköterska som fixade en telefon till mig och ringde avdelningen där bebisen och Aron va, det visade sig att Aron var på väg ner för att hälsa på mig och då såg jag till att sparka som tusan med benen så jag fick följa med honom och en sköterska därifrån.

Sen kom tiden på neonatalen och för mig ett par dagar kvar på avd 12 då mitt blodtryck fortsatte vara helt galet. Kan inte ens skriva om allt detta än men det kommer nog när allt har lagt sig. Vet iaf att jag valde den absolut bästa mannen som finns till att bli pappa till vårt barn, han har varit helt otrolig!!! Och tillsammans har vi nu världens bästa lilla Max som mår hur bra som helst och växer så det knakar

Nu är vi hemma på ön igen och får hemsjukvård, en sköterska kommer 2 ggr i veckan och kollar till oss så nu kan vi leva som en riktig familj hemma! Smart tycker att hans lilla lilla bror Max är fantastiskt spännande och han är också glad att han är så liten för det gör att han också får plats i knät när bebisen myser hos husse J